Sitter på jobbet och läser om förlossningar. Köpte ju en bok för ett tag sen som några barnmorskor har skrivit. De går igenom hur en förlossning går till generellt. Alla steg. Vad som händer i kroppen. Vilka hjälpmedel det finns. Och även ett kapitel hur partnern bör vara i sammanhanget. Har läst hälften nu och den är jätte bra! Många -aha! Går upp i mitt huvud.
Jag är lite trött på mammasidor, Facebook och Instagram. Alla pekpinnar! Jag är inte blåst. Jag är väl medveten om det medta. Man behöver inte informera mig om sånt som jag inte bett att bli informerad om. Är det något jag undrar då frågar jag. Helst min BM eller mammor i min närhet. Inte en okänd kvinna på nätet. Alla säger ju olika om det mesta ändå.
Men denna boken har inga pekpinnar! Man får läsa den och sen skapa sig en egen bild. Vissa läser ingenting inför förlossningen. Men för mig är det ett sett att hantera det. Jag vill veta. Jag vill vara påläst. Jag vill inte bara lämna mej i händerna på BM på förlossningen. Jag vill bestämma hur jag vill ha det och då är det väl bra att veta sina alternativ innan man kommer dit. Och nej, jag har absolut ingen bild på hur min förlossning kommer att vara. Det är meningslöst när man ändå vet att det inte kommer att bli så. Men att veta möjligheterna och sina alternativ är viktigt för mig.
Och något som är lika viktigt är att jag vet att F är påläst. Så jag skall allt ha en redovisning/föreläsning för honom om denna boken när jag läst klart. A och O är att han kan hantera det som händer inne på förlossningen. Ska jag klara av att vara lugn så måste han också vara det. Han är väldigt hetsig min man och jag är rädd för att de sidorna kan bromsa min koncentration. Så jag funderar på om vi skulle behöva gå en profylaxkurs faktiskt. Jag vet att han oroar sig inför förlossningen. Blod, vätska, skrik.. Han är rädd gör sånt. Skulle han balla ur där inne så skulle jag be honom gå ur rummet. Jag vet hur jag reagerar vid smärta. Då får ingen ta i mig och jag vill helst vara ensam. Så jag är rädd att om han försöker stötta mig även fast han egentligen inte pallar så kommer jag avvisa honom. Och det är det sista jag vill. Jag vill att vi ska ta oss igenom detta tillsammans, som ett team. Inte skrika på varandra. Det är viktigt att vi lyssnar på varandra. Och att han ger mig space. För jag vet att jag kommer vilja vara ensam när jag får som värst ont. Då vill jag inte ha några händer på min kropp.
Ja så vi har lite att gå igenom han och jag! Hade helst velat haft någon mer med mig. Som gått igenom detta. Visst BM är med. Men jag har svårt att lyssna på människor jag inte känner. Hade varit jätteskönt att ha min syster med. Men är rädd gör att F skulle känna sig oanvändbar. Och det är ju inte bara jag som ska göra detta. Utan vi ska föda fram ett barn tillsammans. Vi får jobba på detta med förberedandet helt enkelt. :-)
Och precis i skrivande stund trycker bebis upp hela sin rygg längs min högersidan av magen! Haha! Känns så jävla underbart! Ligger som en liten korv läggs magens sida. ❤️
Dagens!
1 kommentar:
Hej, bra sagt! Är på samma linje som du, tycker om att samla information men orkar inte alls lyssna på vad man ABSOLUT inte ska göra osv. Visst är det bra med råd och tips men när det blir sådär "rullar med ögonen" - vad ha du riktigt tänkt- kommentarer så är det inte kul. Man ser alldeldes för mycket av sånt på nätet. Jag har fått väldigt lite kommentarer för bor mitt i öknen och jobbar med 300 gubbar :) snart kommer jag dock till skandinavien på slutet av min graviditet och antar att "råden" ökar. Visst är gubbarna måna om mig, akta dig för hettan och kör försiktigt på dåliga sandvägar men det är ju bara omtänksamhet :)
Eftersom jag inte fått mödrarådgiving, för det inte finns, så spenderar ju en hel del tid på internet. Ultraljud har dock lyckats fixa 2 gånger!! jee. Det är bara att forsätta skriva/vara/läsa på nätet mellan raderna och med en nypa salt!
Det blir nog bra det här och de finaste mammorna blir vi garanterat! :)
Skicka en kommentar