Dumpad.

Okej, här kommer det. I Torsdags förra veckan precis klockan 01.45 på natten mitt i festen fick jag det kasstat i ansiktet. Joakim älskar mej inte. Han är inte kär längre. Det hela började med att han sa nått opassande och jag knuffade honom. När han e full får man inte göra sånt med honom för då blir han sne. Han blev förbannad och jag blev ledsen. Sen kom de fina orden. "jag är trött på det här.. " bla bla bla. "Jag älskar inte dej", "jag är inte kär i dej". Jag log. Men innobords vet jag inte vad som hände. Jag hörde orden han sa. Men jag förstod dem inte alls. Jag stod och log, och tänkte, ska jag gråta nu? måste jag pressa fram tårarna? Det tog en kvart sen stod och och stört grinade! Ringde min lillasyster och förklarade allt. Hon trodde att han bara sagt så för att han va full. Men jag visste att det va äkta ord. Han menade, varenda litet ord va med mening. Jag ville hem. Joakim ville festa. Jag ville hem, Joakim följde med mej hem. Vi låg och pratade om allt, sen somnade vi. Jag trodde aldrig detta skulle hända. Så jag puttade undan allt. "vi tar det i morgon". Dert gjorde vi. När vi vaknade så älskade han fortfarande inte mej. Någon konstig anledning så undrade jag inte om jag gjort nått fel, för jag vet att jag inte gjort det. Det är inte mitt fel om inte han kunde älska mej mer. Hela den dagen va konstig. Vi umgicks hela dagen. Jag skulle på klassåterträff vid 19. Han körde mej dit. Jag satt och skakade hela kvällen, men försökte knuffa undan tankarna. Jag ringde honom. Han hade det bra. Han ville att jag skulle ringa honom. Varför? enda anledningen: Han ville ha koll på mej? Vet inte. Det va en kille på klassåterträffen som va väldigt på. Jag va tillsammans med hans bästa vän i 7:an och han va tillsammans med min bästa vän samtidigt. Han e söt. Väldigt söt. Och jag fick fina komplimanger. Jag vet att när jag e singel så behöver jag aldrig vara ensam. Men det enda som betydde nått, e Joakim. Jag skrattade bara åt att denna kille stötte på mej, skojade bort det. Vi hamnade på en fest. Där min vän ifrån säffle var. Vid 01.00 kom vi iväg mot kolsnäs. Kom in, väl inne tittade jag först till höger. Där står Joakim full som fan. Men denna norska bruden som jag vet att han höll på med innan han och jag blev tillsammans. De gjorde inget. Jag gick fram till Joakim och sa hej. "hej" fick jag tillbax. "där e du ja" fick jag sen. Sen "ville han hem". Jag som e så svag för allt följde snällt med honom hem. Lämnade mina vänner, som säkert blev besvikna. Men jag måste ta tag i de här, tänkte jag. Vi tog en taxi hem. Somnade efter en stund. Lördag, va en jobbig dag. Jag va med joakim hela dagen då med. Med hans vänner till och med. När vi satt och käkade ute så gick joakim på toaletten då slängde hans kompis upp." Hörde att det va slut". Ja, det sugen" sa jag. "men det kommer blir bra, han kommer ångra sej, han e så velig joakim". Men jag visste att de inte kommer hända. Sen blir det alltid massa skit av sånt, ska han få göra slut och sen ångra sej? i såna lägen ångrar man sej inte. Man får inte göra slut om man inte är helt säker. Det sårar massor i onödan. Den kvällen festade jag med Emma. Vi hamnade på en fest. Hade trevligt, det va en gammal tjejkompis ifrån högstadiet där. Så vi satt och pratade med henne. Joakim och hans kompis kom och hämtade oss. Vi skulle få skjuts till kolsnäs. Då luktade jag tydligen "Killparfym" om mina händer? va har jag gjort, tänkte jag. Jag har tvättat händerna med en tvål. Det va så nära killparfym jag kunde komma. Men joakim trodde jag varit med någon. suck. Billigare brus får man leta efter eller? Nej tack. Det va inte ens 2 dygn sen jag blev dumpad. Att runka av en kille på en förfest i sunne va nog kanske inte det första jag skulle göra? Låt han vara sur, tänkte jag. Han har gjort slut, och om jag nu skulle få för mej att vara med någon annan, så är det min ensak. Jag gör vad jag vill. Han har valt att inte vara med mej. Hans val, inte mitt. Emma och jag var inte varit ute tillsammans sen hon åkte till USA ett år, så detta skulle bli vår kväll. Men det visade sej senare att det inte skulle bli. Joakim ringde vid midnatt och han skulle minsann åka till göteborg. Full? Nej sa jag det gör du inte. Kom hit så får jag prata med dej, sa jag. Han va vrång. Alla som känner joakim vet att han är som en åsna när han e full. Efter att jag lämnat Emma för att leta efter joakim så hittade jag honom. Tog en stund innan han erkände vart han var. Han va arg, väldigt arg. På vad spelar ingen roll. Han va otrevlig. Fula ord kom ut hans mun. jag sa " spelar ingen roll hur sur och otrevlig du är mot mej nu så tänkter jag inte lämna dej". "då får du väl gå efter mej då, sa han. Visst tänkte jag. Jag ska nog nå fram till slut. Efter 2-3 utbrott så tog han min hand och han bröt ihop. Jag stod iskall och lyssnade. Han talade om för mej vilka idioter han har till vänner och sen kom allt fram om mej. Allt va så jobbigt för honom. Han ville inte att han det skulle bli så här. Han hatar att se mej ledsen. Vi kramades. Vad ska man göra. E man inte kär så får man släppa och gå vidare, samma för mej. Vi hamnade inne på kolsnäs igen. Men åkte hem efter en stund. Den natten gjorde jag nått jag inte borde gjort. Jag kände det innan och efter. Men det skiter jag i nu. Gjort e gjort. Dagen efter åkte vi hem. Lämnade allt bakom mej för en stund. Sen när Joakim åkte till sundsvall så föll sanningen på mej. Jag visste att jag måste göra nått åt det. Jag kunde inte använda andra killar som tröst, som jag alltid gjort förut. Denna gången ska jag göra rätt. Så igår hade jag en städ och gråt kväll. Somnade vid tidigt, men vaknade, käkade mat och sen somnade jag igen.

Just nu känns allt bra. Jag ska allt klara att va singel. Jag har vänner runt mej nu. Så det känns skönt, men ibland måste man va själv. Det här kanske är det enda rätta. Joakim kanske ändå inte va rätt. Även om jag älskar honom så hjärtat blöder.