Nu har jag landat. R har varit här en hel vecka, därav att jag inte bloggat. Har varit en mysig, men oxå jobbig vecka. Försökt hitta på saker, för att jag ska slippa tänka på att han åker till Åre nu på onsdag. Och ska va där i 6 månader! visst, han bor i stockholm nu, och det är ändå 50mil till honom. Men Åre e ju lite mer kompliserat att ta sej till. Samtidigt som de inte e hans hem, utan han ska va där och jobba och åka snowboard.
Vet inte va som händer nu. Vet inte vad som händer i hans huvud, jag vet knappt vad som händer i mitt. Vågade, eller ville inte ta upp allt med honom. Vill inte bli besviken om de skulle hända något som jag inte räknat me. Därför e det bättre att ta det som de kommer. Orkar inte va superkär och gå här hemma och längta! Saknar honom redan dock, fast de e nog bara för att vi suttit på varandra i en vecka. Kommer nog bli bättre om någon dag. Sist sågs vi inte på 3 veckor. Men då gick jag och försökte glömma honom. Han glömde tydligen inte mej. För han kom ju hit. Sista veckan innan han ska dra. Borde ju betyda nått. Han får mitt hjärta att hoppa till. Och fick mina tårar att rinna ner för mina kinder innan vi skulle dra in till centralen. Hans tåg gick vid 13 tiden. När jag gått därifrån kom inga tårar alls. Men när jag kom hem, dök de upp igen. Jag vill verkligen vara med denna killen. Men det kommer saker ivägen HELA tiden! e det inte meningen att det ska vara vi? Ähh jag vet inte. Det enda jag vet e att han betyder mycket. Och att det har hänt en del som gör att jag tvivlar på oss, gång på gång. Men ändå dyker han upp. Det verkar som han finns här inne hela tiden. Men att jag gömmer honom när jag inte orkar känna. Det funkar faktiskt. Men någongång måste jag bestämma mej för att han ska finnas där eller inte. När han kommer hem ifrån Åre, då blir det stockholm för honom igen. Kommer de bli samma visa som innan. Vad kämpar jag för? Borde jag väga fördelar med nackdelar? Han gör det hela tiden. Men jag orkar inte de. Jag går bara efter vad jag känner. Jag har det roligt, mysigt och härligt med honom. Sen att de kommer stunder som kanske inte e lika kul. Men så e det väl för alla. Finns väl positiva och negativa sidor hos alla människor? Men inte hänger jag väl upp mej på det, de negativa alltså. Om de inte e allt för allvarliga. Ingen människa e en annan lik. Man får acceptera och vänja sej vid det helt enkelt.
Jag tror min förälskelse e tillbax. Men borde jag va glad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar