Lyssnar på Katy Perry och funderar varför jag varit på så dåligt humör den sista tiden? Jag hat lixom älskar när Joakim tar på mej när jag diskar, nu blir jag galen, förbannad rättare sagt. Stör lixom inte när jag diskar. Jag blir knäpp när nån gör på ett annat vis än mitt, jag hatar när folk ber mej om saker, och jag har sjukt svårt att somna på kvällen. Jag älskar min pojkvän så jag vill inte bli sån. Jag vill vända mej om med skummiga händer och kyssa honom. Jag tror att jag har för mycket i huvudet och jag tar för mej mycket saker att göra. Därav blir jag lätt irriterad och har svårt att sova. Varför va jag pigg 04.40 när klockan ringde i morse? Det har väl aldrig hänt. För att jag inte sover ordentligt. I går när jag skulle sova gick jag och la mej 22.30. Somnade 00.30? Allt snurrade i huvudet och jag mina tankar bråkade om vilken jag skulle tänka på just då. Lösa problemen. Jag hatar allt med mej själv nu oxå. Hatar hur mitt hår bara hänger, känner mej mega fet fast jag tränar som en idiot.
Jag kan inte säga mer än att resan till Egypten kunde inte komma mer lägligt. Vi behöver komma ifrån verkligheten en stund. Andas ut i fantasivärlden som bör verklig för oss en vecka.
Det har hänt en sak eller inte hänt en sak som jag inte kan ta upp här. Och det påverkar mej mer än jag vill. Och för bara några dagar sen visste jag inte vilket ben jag skulle stå på. Om jag ens kunde stå. Ett hårt slag i magen. Hur kan någon försöka förstöra ett så näst intill perfekt liv som jag tycker att jag har? Bara för att vara jävlig. Nu va det ett falskt slag i magen. Men tyvärr blev det sår kvar, som från början aldrig fanns. Krångligt det blev nu. Men vi är 2 som fick lida en stund. Nu tar vi inte varandra för givet. Han trodde att jag skulle gå, för evigt. Men på nått sätt så va det så jävla skönt att se honom sårbar, sen hans tårar rinna längst hans kinder.
Jävla fitta.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar