Ligger här och funderar på massor. Va detta sista året i mitt liv varit händelserik, och vilka människor man träffat på. Vissa fasnade mer än andra. Jag är glad att jag träffat några av dem. Mitt liv ser annolunda ut enbart pågrund av dem.
Kom även på att jag skulle varit gravid i 8 månaden om jag behållt barnet. Då skulle jag alltså föda om en månad. Hade jag behållt barnet hade nog inte jag och Joakim varit tillsammans. Kanske att vi va vänner, men inte mer än så. När jag började träffa Joakim som en vän, för så va det i början. Då hade jag inga som hellst planer på att det skulle kunna bli jag och han. Jag såg inte på honom på det sättet. Han va super söt och fin i mina ögon. Men ändå tänkte jag aldrig så. Men en dag vände det. Jag hade bjudit hem honom på film. Han hade varit hos mej några gången innan och kollat på film och spelat tvspel. Men denna kvällen av nått det nått speciellt. Jag tänkte extra noga va jag skulle ha på mej och gjorde mej extra fin. Jag tror inte han vet om det men när vi satte oss för att kolla på film så va ju så klart Jocce som jag bodde hos, hemma. Och han satte sej såklart mitt emellan oss. Jag satt under hela filmen och försökte samla mot till att be Joakim komma och sätta sej hos mej. Men jag visste ju inte hur han skulle ta det lixom. Jag visste ju inte va han hade tänkt sej med alla detta filmtittande med mej. Jag följde honom till bilen efter filmen. Vi stod och pratade en tag, sen gav jag honom en hejdå kram. Det va det enda. Sen kunde jag inte sova. Låg med min telefon och började skriva sms till honom: -Kom tillbax.. Men det raderade jag ut. Sen skrev jag tack för i kväll ist. Fegis! Men med tanke på att de fanns en annan person emellan så fick man tänka sej för. Och Joakim hade ju typ nyss blivit singel. Sen va jag rädd att jag skulle hoppa in i nått som jag sen skulle backa ur. Detta va ju bara en vild chansning. Men efter att jag pussat på Joakim några gånger så fattade jag att det va allvarig. Det pirrade som aldrig förr i min mage. Och skulle någon kunna såra mej så va det han. I början av jag stenhård på att inte låta mitt hjärta få bestämma. Men nu har det gått så långt att jag inte kan hålla emot. Jag älskar Joakim, och jag kan inte se mej med någon annan. Därför är jag så som mest sårbar nu. Och e ibland rätt nojig. Men jag måste släppa nojigheten. Joakim är min för att han vill va min. Jag är Joakims för att jag vill vara Joakims.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar