Jag va helt inställd på att det e natten till fredag nu.. Haha.. Men det börjar ju en ny vecka i morgon! Wii!
Satt och kollade på talande fåglar på youtube, Fan va coola endel va. :D
Har funderat massor i 2 dagar nu. Men inte riktigt kommit till något beslut än. Men jag vet vilket håll det lutar åt. Enbart för att skydda mej själv. Jag orkar inte med detta. Och varför plåga sej? Jag tog det på för stort allvar. Och det märker jag nu. Jag skulle gått in med en lättare inställning, men det e ju inte så lätt när man faller för personen på nytt varje gång man träffas. Sen hans ord gjorde ju inte saken bättre. Men nu e det på ett helt annat vis. Jag mår dåligt av situationen, och då e det dax att ändra på det. Funkar inte att ha det såhär. No no.. Men det blir lättare för varje dag som går. Om 2 veckor kanske han vandrar genom mina tankar endast 2 gånger per dygn? Drömmer ju om honom oxå. Inte ens då får jag va fri från de tankarna. Finns egentligen inga problem, det är jag som skapar dom genom mina tankar. Bildar mej egna uppfattningar. Och planerar redan sånt som inte ens kanske kommer att ske. Dumt va? Dumt mot honom. Men det är oxå för att skydda mej. Jag är rädd för att bli krossad igen. Jag vill inte gå igenom den skiten en gång till. Va fan har jag gett mej in på egentligen? Som mamma sa: Va fan Jenny, va tänker du med? Va håller du på med? räcker det inte med en gång och två gånger? Nu är du där igen lixom. Skada inte dej själv mer än du behöver. Ja vet, jag e så jävla dum! Va fan tänkte jag med? Jag va ju inne på rätt spår ett tag. Va bestämd över att vi inte skulle ses innan detta förbannade halvåret i åre! Men svag som jag e, och efter lite övertalning av honom så gick jag med på att ha honom här en vecka precis innan han skulle dra upp. Jävla skit! Och va hade jag tänkt egentligen? Att han skulle komma hem ifrån åre i april och då skulle allt va bra? Ne ne.. glöm de! Då uppstår andra saker. Jag har lixom varit i denna sandlådan och lekt förut. En sandlåda med massa kattbajs i. Haha, nu va jag elak. Men så e det lite. Det går fram och tebax. Man känner sej aldrig säker, man går hela tiden runt och funderar. Jeje, detta kanske läxar upp mej lite. Att aldrig mer leka i denna sandlådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar