Telefonsamtalet.

Min oroskänsla i magen över Babe satt i när jag la mej för att sova. När jag stängde av tvn så blev den värre. Han försökte nå mej när jag va på jobbet, men sen när jag försökte ringa upp fick jag inget svar. Jag gick och la mej och somnade till slut iaf. Vi hade pratat om detta innan han drog. Att han skulle höra av sej ibland för det kunde va svårt för mej att pricka in när han kunde prata. Men alla band som spelade och så. Men denna kväll fick jag inte höra nått ifrån honom. Somnade som sagt. Vaknade helt svettig vid 01.30 tiden. Telefonen ringer, nått nummer jag inte känner igen. Hann inte svara, men jag ringde upp. Det går inte, samtidigt får jag ett sms. Ring 333 du har ett nytt.. Jaha, nu lämnde de ett röstmeddelande oxå tänkte ja. Det måste ju va ifrån festivalen. Det enda jag kunde komma på att de hänt Joakim nått. Nu började mitt hjärta pumpa ännu hårdare. Jag ringde igen. Det va en kille vid namn "samuel forsberg" om jag inte minns fel. Jag sa:

- Hej, ni har ringt till min mobil.

- Ja, det va din pojkvän, vill du prata med honom?

- Japp, sa jag.

Så fick jag prata med min babe! Hes och påverkad. Han förklarade att han lämnat in telefonen på laddning och skulle hämta den en timme senare. Då hade de stängt och mobilen va inlåst. Så han kom inte åt den. Han hade ringt mej när jag va på jobbet för att berätta de, och jag hade ju missat samtalet. Han trodde ju att han skulle få ut mobilen en timme senare så han sket i att skicka ett sms. Så han hade frågat folk om han kunde låna telefonen av någon och ringa 118118 för att få tag på mitt nummer. (Det är det första jag ska göra när han kommer hem. Lära honom mitt mobilnummer.) Han hade fått tag på en mobil, ringt 118118 och fått mitt nummer och sen ringt mej.

Jag är så glad att jag har en så underbar pojkvän, som tänker på mej även när han e packad på en festival långt upp i sverige. :)