När jag cyklade ifrån jobbet i gårkväll så stor han och tittade genom fönstret när jag försvann. Det är oroligt svårt att lämna honom när han är så hårt anknuten till mej. Men det känns så dumt att släpa med honom hem i regnet när jag ändå ska tillbaka dagen efter. Så när jag kom i morse så hoppade han av glädje. Idag får jag leva med en svans..
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar