Jag och Joakim åt lunch ihop innan vi åkte hemåt. Skitjobbigt när han la armen runt min midja och fångade upp min hand i sin. Vi åt mat och sen när vi skulle skiljas åt så kramades vi och såklart började mina tårar att rinna. Vi kramades en stund och pussades lite. :) Jag ville inte släpps honom. Tänk om jag bara kunde packa med honom hem igen. Men jag vet att det aldrig kommer allt funka, som det är nu. Det kommer vara så att någon av oss måste rätta sej efter den andras dröm. Eftersom vi vill så olika. Men jag är ju så kär i denna killen! Så det är fan inte lätt att bara klippa när vi tycker om varandra så mycket. Men det va ändå skönt att få se honom. Få vara i hans famn ett tag. Där jag alltid vill vara, egentligen. Känns som mitt hjärta och hjärna slåss just nu. Men jag måste nog låta hjärnan vinna denna gången. Så får väl hjärtat vara ledsen en stund. Sen läker det. Men han kommer alltid att ha sin plats där.
Alltid.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar