tisdag 22 mars 2011

Nu va den här igen.

Jag har mått helt okej sen jag gick och la mej igår. Men nu har jag ångest igen. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att få bort det?

Det är skitjobbigt när man varit van att ringa honom när man känt för det. Men nu finns det lixom ingen anledning att ringa. Varje morgon, en eller 2 gånger under dagen och en gång innan läggdags för att säga god natt. Vi gör inte det längre. Pratade med honom igår några gånger, men det va för att ordna upp en grej. Vi pratade en gång innan läggdags oxå och då fick jag säga god natt. Jag mår så dåligt av tanken på att han kanske inte mår dåligt av det här. Som jag gör. Att det varit lätt för honom. För han säger inte värst mycket. Visserligen brukar han inte säga speciellt mycket. Men det är jobbigt att behöva fråga om allt. Tänker att det är lätt för honom där uppe som ha folk runt om kring sej hela tiden. Och gamla ragg/ex som hör av sej. (för det är jag medveten om att de gör tro mej, jag har inte gått lottlös. Jag har fått ett och annat erbjudande sen min facebook ändrades från i ett förhållande till singel. Skillnaden är nog att jag inte skulle kunna vara intresserad av någon annan sålänge jag känner så här. Det har inte ens gått en vecka sen det tog slut, och det revs upp i lördags igen när jag träffade Joakim.) Jag däremot är alltid ensam på jobbet, jobbar långa pass och har sjukt mycke tid att tänka. Inbillar mej saker och får panik, och vill inget annat än att ringa honom. Jag får ringa, för honom. Det är inte det som är grejen. Jag borde inte ringa. För att jag ska komma över detta på kortast tid. Börja må bra igen. Visst, det va min idé att göra slut. Men det tar inte bort känslorna för honom för det. Jag önskar verkligen att man vaknade upp och så va alla känslor borta. Om det ändå ska vara såhär, att det inte ska vara jag och han så kunde lika gärna känslorna försvinna. De gör lixom ingen nytta. I morgon är jag ledig. Då ska jag samla ihop alla hans saker i lägenheten. Fan att de måste stå där till maj. Men samtidigt så vill jag att det är han som hämtar sakerna. Hoppas vi slipper bli ovänner innan det. Eller att jag upptäcker något som jag verkligen inte gillar. Jag måste klippa bandet nu, innan jag märkt något som ska få mej att må skit. Vi är vänner på Facebook än. Och jag är livrädd att något ska dyka upp där. Jo vän med ett gammal brud som stakat honom under vårt förhållande blev han vän med på fejjan nu. Det va tydligen viktigt. Och det sårade mej en del faktiskt. Jag ångrar att jag inte tog med mej dunntäcket och det därifrån. Kul om han har så lite respekt mot mej att han har en annan tjej där. =/ såna saker går runt i mitt huvud.

En månad och en vecka tills han kommer hem. Hoppas för min skull att jag ser på honom med andra ögon då. Och gått lite vidare iaf..


.

1 kommentar:

Sweet Atti sa...

Det är aldrig lätt sånt där.. Jag förstår precis alla dem sakerna du tänker men tycker att du är så himla stark som ändå väljer dig själv framför honom..