Ja eftersom jag varit rätt ärlig och sagt som det e tidigare, så kan jag göra det nu oxå. Jag gjorde en abort för snart 4 veckor sen. Jag ville inte skriva om de här att jag va gravid. Med tankte på att han kanske inte ville att alla skulle veta om de. Jag hade skitit i vilket lixom. Det jobbiga va att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Abort eller behålla det. Jag va mest förvirrad tror ja. För kille ifråga va ju inte direkt närvarande. Ingen pojkvän direkt. Men jag tog de kloka beslutet och gjorde en abort. Faktiskt min andra abort. Gjorde en när jag va 19 år oxå. Jag va med barn när jag va i bugarien, men jag visste inte om det då. Fick veta det 2 dagar efter att jag kom hem. Gjorde testet hemma i Sunne, men mamma och mina 2 systrar närvarande. De fick dubbelkolla testet, och det stämde ju så klart. Skulle ta någon minut, men strecket kom med en gång. Min första reaktion va att jag blev glad. Konstigt va? Jag log. Men när natten kom blev jag skit rädd. Mest chockad tror ja. Fixa sova hon en kompis den natten. Hade aldrig pallat att vara ensam då. Men han tog hand om mej, somnade nästan med en gång men vaknade hundrafemtioelva gånger och tänkte, nej det fan inte sant! och jag funderade ett tag att hoppa ifrån bron. Nu hade jag nog inte dött av de, för det finns ju inte någon hög bro i sunne direkt.. hehe. Dagen efter va jag kvar hemma hos kompisen, men sov hos mamma. Sov 10 timmar den natten. När jag vaknade ville jag inte va kvar i sunne. Mådde så dåligt, så jag tog tåget hem. Veckorna innan aborten gick jag som i en bubbla. Vá ska jag göra. Och om jag ska vara ärlig en gång till ( och döm mej inte nu) så kunde "dadi" va en av 2 killar. Jag va helt 100 säker på vem de va när jag va i sunne. Han dissade mej totalt när han fick veta. Från att ha sovit där natten innan, till att inte svara på sms och va helt odräglig! Därför jag va knäckt tror ja. Ville väl ha någon där som stöttade mej. Men icke. Men så kom jag på denna kontrollen. Då fick jag veta att det fanns en möjlighet. Eller rättade sagt 50 % chans att en annan kille kunde ha orsakat detta med mej. Han visste om de. Och han brydde sej. Kändes så skönt. Jag fick göra aborten redan dagen efter kontrollen. Jag bad om att få göra den så fort som möjligt. Den va inte smärtfri, men jag valde den som gick snabbast. Hade ingen med mej. För jag tänkte väl, ensam e stark. Och de fanns bara en person jag hade velat ha med mej. Kille nummer 1 som inte vilja veta av de.
När allt va över la de mej i ett vilorum. Då kom tårarna. Jag behövde en kram. Men ingen fanns där för att ge mej en. Va skulle jag göra nu? jag som varit så konsentrerad på detta lilla liv i min mage, så jag hade glömt bort va jag gjorde innan. Min telefon ringde. Mitt ex chris hade tagit vagnen till abortmottagningen och stod utanför. Så jag gick ut. Jag ville bara hem till sängen. Kände mej så svag. Köpte lite te och honung inne på en butik och skulle sen åka hem. Men då ringer killen jag bor med. Han hade tagit ledig ifrån jobbet för att finnas där för mej. :) Så han kom oxå. Då hade jag börjat må bättre. Så vi gick till tintin och käkade en jätte frulle!
Folk säger att jag blir behandlad som en prinsessa. Men det är man värd när man behöver gå igenom svåra saker själv. Jag kan inte påstå att mitt liv är som en dans på rosor. Tvärt om. Jag har nog mer motgångar än framgångar nu. Men det blir man bara starkare av. Jag behöver bli stark.
Dadi nummer 1 har bett om ursäkt. Det kändes bra, för då kunde jag lämna det där bakom mej. Vet fortfarande inte vem som va den skyldige helt 100. Men jag vet ändå.
Så aborten har en bidragande orsak att jag legat i magsmärtor i 2 dagar nu. Kramper så tårarna kommit. Men idag verkade de vara över.
En ny dag i Jennys liv.
Nu ska jag ge mej ut och springa.
God morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar