Idag e det en månad kvar tills jag blir ett år äldre. Ursch! Nästa år fyller jag jämt oxå! Lite åldersnojja? Nja inte värst. Men jag kan ju inte sticka under stolen med att jag helre varit 8 år yngre. Man har inte lika stora krav på sej. Man kan lixom mer leva för dagen då. Nu måste jag lixom bestämma mej med vad jag ska jobba med, kanske hitta ett större hem och bilda familj? Just de sistnämnda har jag mest panik över. Inte att jag har brotom, utan tvärt om. Min biologiska klocka e stendöd! Den har aldrig tickat. Börjar undra om jag ens har någon. Jag har sen jag va tonåring alltid vetat att jag inte ska ha några barn. Jag har lixom aldrig kunnat se mej själv ta hand om någon annan. Speciellt inte ett litet barn. Jag vill vara själv. Ja en pojkvän kan jag ha, men har inte velat ha de här med bebisar, dagis, snor, sömnlösa nätter, prioritera bebis för mej (och bebisens pappa), inte kunna va spontan, ha massa jobbiga rutiner.. Bli tjock. Bli tjock e det värsta av allt som gäller bebisar! Jag e livrädd att bli tjock! Och nu ska ni inte tro att jag tycker att tjocka e mindre värda blaaa blaaa.. För jag skiter i vad andra gör för val här i livet. Men jag själv. Se hur kilona ökar från vecka till vecka. Och sen när bebis e ute så e min kropp förstörd. Jag ser ut som en degklump som inte ens jag själv vill ta i. Det e så jag känner. Nu vet jag med säkerhet att det är inte så man känner när man väl fått en bebis, då bebis betyder allt. Men jag vet inte om jag vill känna att någon annan betyder allt. Kalla mej egotrippad om ni vill.
Men så mötte jag denna kille jag nu är tillsammans med. Han vill ha barn. Va gör man då? Tänker om eller så väljer man att låta killen gå. Jag har tänkt om. Jag älskar denna killen och varför skulle jag inte vilja skapa ett liv med honom? Nu har jag börja tänka på det positiva med bebisar istället. Ja eller med barn. Bebisar finns det väl knappt nått positivt med förutom att de e söta, eller knappt de, nyfödda bebisar e skit fula! Och så ska alla envisas med att lägga upp en bild på en skrynklig bebis på fejjan 5 minuter efter att bebis ploppat ut. Men vad vet jag? Jag kanske oxå vill visa min skapelse så fort den tittat ut?
Nu ska jag inte va sån. Jag har en systerdotter som jag älskar mest på denna jord. Hon är den sötaste flicka jag sett och vad hon än säger skrattar jag åt! Min pojkvän frågade mej varför jag inte vill ha barn när han såg mej med min systerdotter. Han ser ju att jag skulle bli en perfekt mamma. Så vad grundar sej i att jag inte ha velat haft barn från första början?
Alla mina ex har sagt: jag vill inte ha barn! Och det handlar nog mycket om det. Inte för att jag tjatat direkt.
Så nu då? Blir de barn? Jo, men inte det närmsta året iaf. Jag måste hitta mej själv först. Vad jag vill göra och vart jag vill bo. Vart VI vill bo.
Först VI, sen VI + 1.
Fina fina lilla Julia! <3 Lyckas man skapa nått sånt här vackert så får man vara mer än nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar