En månad med Lowe.

Nu har vi haft lillprinsen hos oss i lite över en månad. Så galet! En månad är ingenting. Och ändå känns det som en evighet. Som att han alltid varit hos oss. Man tittar på honom och undrar ibland när han ska resa hem. Och lämna oss. Jag vågar knappt tro att han är här för att stanna. Våran bebis. Och ingen kommer att ta honom i från oss. 

Första 2 veckorna va jobbiga måste jag erkänna. Lowe va aldrig jobbigt, utan det va bara väldigt jobbigt psykiskt för både mig och Fredrik. Vi var rädda för allt. Allt va så nytt så man bara oroade sig. Jag tackar gudarna för att Fredrik fick vara hemma med oss. Men samtidigt så började den riktiga prövningen när han började jobba. Då va det bara Lowe och jag. Jag skulle klara detta själv 06-17 5 dagar i veckan. Pirrigt! Lite panik när jag insåg att jag kanske fick släppa lite på mina rutiner. Både jag och Fredrik älskar att leva efter rutiner. Det går väl nu också, men det går inte att leva efter klockslag. Lowe styr sånt. Och det har jag nog blivit bekväm med den senaste veckan. Jag har insett att diskmaskinen kan stå full en timma till innan den plockas ur. Frukosten kan innehålla något snabbt från kylen och ätas stående med en hand för Lowe vägrar sitta någon annanstans än på min arm. 

Hans leende har ju kommit! Så underbart! Han log ju i sömnen från dag ett, men vakna leendet kom när han va 3 1/2 vecka. Han log när han låg i min famn och jag sa: "kan du säga mamma?" Sen va det en liten paus på leendet. Men nu kan man locka fram det dagligen.

Vad gör vi om dagarna då? 

Lowe vaknar i regel runt 8.30-9.30. Då har han oftast ätit 2 gånger på natten. Jag brukar kliva upp innan han vaknar och ta en snabb dusch och äta frukost. Vi myser när han vaknat, han får lite käk och sen får han ny blöja. Påklädning och så får han hoppa ner i selen för morgonpromenad med hunden. Vi går en runda som tar en kvart. 2 gånger har jag stuckit ner med Texas medans Lowe fortfarande sovit. (Då det varit kris för vovvsingen, eller om det är skitväder för då vill varken jag eller Texas gå på promenad.) Men då handlar det bara om 2-3 minuter. Han får kissa snabbt så springer vi in. Och tar promenaden lite senare. Sen brukar vi hitta på något. Om

Lowe vaknat tidigt så brukar han somnar selen. Ibland lyckas jag lägga honom, men oftast vaknar han när jag tar ur honom ur selen. Har han vaknat sent så sover han inte förrän runt 14 igen. Då somnar han i vagnen när vi varit ute på promenad. Eller varit iväg på något med vagnen. Men dagarna ser väldigt olika ut ned hans sovstunder. Han har lite av en varannandag. Varannan dag sover han nästan hela dagen känns det som och varannan dag vill han inte sova alls. När Fredrik kommer hem så brukar vi ta en promenad med barnvagnen eller så hittar vi på något annat utanför hemmet. Runt 19-20 är det påtagning av pyjamas. Han badar 2-3 gånger i veckan. Han får alltid oljemassage innan vi sätter på pyjamas. Det gillar han! Lowe har en lite jobbig period mellan 18 - och läggdags. Pappa funkar inte alls. Bara mamma. Ligga vid bröstet är det som hjälper. Jag tycker det är lite tråkigt för Fredriks skull. Det är ju den tiden han är hemma. Och sen blir det lite segt då eftersom den tiden vill ju jag passa på att greja då Fredrik kan ha Lowe. Men vad jag förstått så är det en fas och det kommer ändra sig. Bara att hålla ut. Idag testade vi att stoppa ner honom i selen när han blev gnällig. Och det funkade! Han somnade där och jag kunde lägga honom i sängen vid 21.30. Härligt att han redan sover när vi lägger oss så man slipper amma honom till sömns varje kväll. 

På tal om amningen så funkar den grymt bra! Det här med att folk säger att det gör ont och att de hellre föder tusen barn till har jag aldrig behövt att uppleva. Ing. Sår eller nått! Inte ens torra har de blivit! Världens bästa bröst! Haha! Det enda jag kan känna är att det stramar till i kanalerna ibland. Jag ger Lowe mat varje gång han vill ha. Så här räknas inga timmar och så mellan matningen. Visar han att han vill äta igen efter 30 minuter så får han det. 

Jag kan säga att jag nu börjar njuta på riktigt! Jag har nu börjat slappna av och det är klart man är orolig och nojjig. Jag försöker lära mig av min syster och tänka "nu" och inte "tänk om". Vad gör det om han börjar gallskrika på en fullproppad buss egentligen? Ursch jag kan erkänna att jag blir svettig av tanken bara. Men det går framåt. Vi ska allt bli bättre på att tänka nu. Stanna i nu. 

Lowe en månad gammal. ♡