Jag är hemma! Joakim skulle släppa av mej hemma, hjälpte mej upp med min tunga väska upp för alla mina trappor, jag kan nämligen inte lägga tyngd på min fot som getingen stack mej på. Så smsade Fredrik att han och Emil va på Liseberg. Så det va bara att slänga in väskorna och sen dra till Liseberg. Joakim bor ju i Mölndal så han släppte av mej på vägen. Killarna va ju inte nyktra. De hade suttit hela dagen på en uteservering. Vi gled runt lite där inne, käkade mat, spelade lite spel. Sen drog vi till stan. Lilla London hamnade vi på. Jag drack 2 cider. Vid 21.30 insåg jag att det av nog dax för mej att dra hem. Jag ska ju jobba i morgon och måste ju packa upp och packa om. Tänkte dra till gymmet innan jag ska jobba i morgon, så nu är träningsväskan packad. Jag ligger i sängen och ska försöka somna i tid tänkte jag.
I fredags hände något som jag tänkt aldrig ska hända. Jag va ute med exet. En jobbig historia som jag besparar er. Men påvägen hem ifrån krogen så kom ju snacket som hade hunnits i luften hela kvällen. Vi behövde faktiskt snacka igenom allt. Dock så dök det upp oväntade saker. Från både hans och mitt håll. Skit jobbigt och för första gången så ville jag inte snacka med honom. Jag brukar alltid vilja snacka om allt så bekymrar mej. Men jag tror inte ens den tanken som dök upp då hade funnits i mina tankar innan. Jag insåg att det va så jävla dumt att ens träff honom. Det va trots allt inte så länge sen vi gjorde slut. Och vi har ju bara undvikit varandra. Aldrig sets och pratat igenom allt. Så han blev ju skit känslig och hans tårar rann. Då vet jag att han menar allvar. Han gråter inte i onödan om man säger så. När jag väl skulle släppa av honom, så ville han med mej hem. Jag ville oxå. Men jag visste innerst inne att det skulle va så jävla dumt. Fel. Eller ja, det kunde bli konsekvenser av det. Man ska inte vara med sina ex om jag inte tänkt att bli tillsammans igen. Och det har jag inte tänkt. Men jag vet att om vi skulle fortsätta ses mer så skulle vi hamna där. Jag känner ju såklart något för honom fortfarande. Och han för mej. Och det är ju väldigt lätt att gå tillbaka till de man hade. Men det vill jag inte. Inte tillbaka till det förhållandet jag hade iaf. Det va inget bra för varken honom eller mej. Vi va eller är på helt olika plan. Han följde iaf med mej hem. Och vad som händer där kan ju vem som helst räkna ut. Det va så sjukt jävla bra! Vi har alltid haft de grymt bra, i sängen. Det gör det ju ännu svårare att inte ringa honom när man vill kramas. Men det kanske är därför man har de så bra där, för att vi älskat varandra. Och faller tillbaka till det när vi är med varandra. Det va iaf första gången vi gjorde det efter att det tagit slut. Och kanske inte den sista. Men jag får passa mej, vi får passa oss. Han betyder massor för mej. Han är den som stått mej närmast. Och han vet precis hur han ska göra för att få mej att må bra när jag är nere. Han va hos mej förra helgen när jag mådde som sämst. Och han fick mej på fötter igen. Som ett lyckopiller. Och lyckopiller vill man inte bli beroende av...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar