Jag har haft så mycket funderingar i huvudet idag. Efter vad som hände i helgen. Det va det sista jag behövde känner jag nu. Jag rör ju bara till det för mej själv hela tiden! Jag är sjukt beroende av närhet. Och den sista jag ska utnyttja för att få närhet är någon man tidigare älskat. Någon kommer bli sårad. Jag måste stoppa mej. Hindra mej själv. Men jag vill så jävla gärna ha honom hos mej. Men varför vill jag det? Han får mej att må bra? För stunden? Det är dax för Jenny att lära sej att må bra av mej själv, inte med hjälp av honom eller någon annan. närhet är en färskvara och den funkar bara för stunden och några timmar senare, sen vill jag ha mer. Pussade och kramade honom hej då igår. Höll om varandra hur länge som helst. Varje gång vi säger hej då så känns det som att det är sista gången vi ses. Hej då föralltid. Jag vet inte om det beror på att jag vet att det är för tidigt att bli vänner, eller om det är för att han är så försiktig. Man ser nästan att han tänker igenom allt han gör med mej innan han gör det. För att inte göra nått förhastat. Jag är mer impulsiv och tänker sen att det där kanske va lite dumt. Men när han ser att jag tagit ett steg så är han inte sen att ta nästa. Vi vet inte alls vart vi har varandra helt enkelt. Vi har hållit ifrån varandra ganska duktigt. Jag träffade ju Jonas ett tag och då hade jag typ ingen kontakt med exet alls. Han hörde av sej några gånger mitt i natten, full. Så tog jag inte samtalen eller svarade inte heller på smsen. För jag ser inte varför vi skulle ha kontakt fulla men inte nyktra. Han har ju oxå träffat andra menar jag. Vi gick jävligt fort in i varsitt liv. Ovanligt för min del då jag är van att fortsätta träffa exet efter att det är slut för att man är van det. Men det va så jag ville ha det. Annars hade vi varit tillsammans igen. Vi gjorde ju inte slut för att kärleken tog slut, utan det va för andra anledningar. Han sa l mej i helgen att jag va hans första och riktiga kärlek. Och det glömmer man ju inte i första taget. Jag har inte glömt honom heller insåg jag i helgen när vi satt i bilen och snackade. Jag har ju bara förträngt allt med honom genom vänner, jobb, fest och börjat dejta alldeles för fort. Men det är så jag gör. För jag klarar inte av smärtan. Då får jag panik och vet inte vad jag gör. Därför packade jag hans saker dagen efter och flyttade ner hans saker till förrådet tills han kunde komma och hämta den. Sen träffade jag en kille redan efter 2 veckor. För att jag visste att om jag träffar någon så finns det inte en chans att gå tillbaka till exet. Det va min säkehet. Insåg efter en månad med den killen att det inte funkade. Att det va för exet jag träffade denna killen. Sen gick det en månad till och då träffade jag Jonas. Det va lite annorlunda. Han började jag faktiskt gilla, på riktigt. Men det gick alldeles för fort, och han är nu tillbaka hos sitt ex! ;) och det är väl där han hör hemma. Vi tyckte väl båda att de va tråkig att vara ensamma så vi lånade varandra lite. Dock så blev det lite för mycket lek och nästan allvar. Nu står jag här. Singel, ensam, uttråkad igen. Jag måste lära mej gilla att vara singel. Och jag vet väl att fortsätta träffa Joakim (exet) inte hjälper till ett skit. Vi har bestämt att det inte ska bli vi igen. Så det finns bara en eller två anledningar till att vi skulle ses. Vi får varandra att må bra, och det grymma sexet..
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar