Blir så ensamt när man kommer hem till en tom lägenhet ifrån ett hus med hela familjen samlad! :( skit trist! Saknar att ha en pojkvän som alltid finns där. Mys i soffan. Slippa sitta här ensam. Hålla hand. Pussa. Krama om. Men det är väl sånt jag ska lära mej att leva utan nu. Tills jag hittar kärleken. 1 1/2 månad har jag varit singel. Men inte lika länge utan närhet. Vänjer man sej med att leva utan närhet? Blir det lättare och lättare? Hoppas det. Annars kommer jag svälta ihjäl. Eller så ser jag till att få närhet. Men då lär jag mej ju aldrig att vara ensam? Jobbig balansgång det där. Men har man fast förhållanden sen man var 16 år, tills nu så är det inte lätt. Nu är jag singel och vill inte va det något mer. Inte just nu iaf, i denna stund. För nu är jag kramsjuk! Men i morgon vill jag nog vara singel igen..
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar