Jag sitter på bussen nu. Vaknade en timma för tidigt, pigg. Men lyckades somna om. Vaknade igen vid 7 och hoppade in i duschen. Jag har börjat lära mej att duscha på morgonen. Något jag inte gillat förut.
Jag känner mej faktiskt rätt utvilad trots att jag hade sällskap som höll mej vaken till 3. En nära vän, som förut har varit mer än min vän. Jag mår kanske inte så bra som jag borde och han känns som den personen som skulle prata mej till rätta. Det gjorde han till viss del. Skönt att ha honom där en stund. Jag kysste honom, och jag hade glömt bort hur bra han kysser. Han fick mej att känna mej hemma en stund. Fick mej att landa. Och det känns som jag hamnat rätt nu. Att jag vet vad som är bäst. Vad som kommer att göra så att jag kommer att må bra igen. Nu snackar jag inte om killen jag nyss träffade en månad. Nu snackar jag om min mage, om mitt kanske lite rörliga liv som blivit av det. Sömnproblem, matproblem.. Och en jävla massa mer.
Jag hoppas vissa personer slutat läsa min blogg. Som jag sagt innan så är det min blogg och jag tänker blogga om mitt liv och jag har inte tänkt ta hänsyn till någon annan. Får man veta saker man inte vill läsa så får man helt enkelt sluta att gå in här.
Tack för att du ställde upp i gårkväll/natt. Det fick mej att inse saker. Bra saker. Som kommer hjälpa mej på fötter igen. Snart kommer ätstörningarna va ett minne blott, för den här gången. Dessutom så åker jag upp till värmland snart. Där jag kommer följa familjens rutiner. Då kommer det gå mycket lättare. :)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar