Känns som det fattas nått när jag är här uppe. Jag har nästan alltid haft pojkvän, och jag har väldigt sällan åkt upp hit själv. De sista 2 åren så har jag ju haft med mej Joakim. Hans halva familj bor ju oxå här. Vi hade massa för oss när vi väl va uppe för att hinna med att träffa alla. Men nu när jag är själv uppe så vet jag inte vad jag ska sysselsätta mej med?
Kvällen har varit lugn. Vi har suttit ute och snackat, Jag Mamma och Sofia. Men jag har nu hoppat i säng. Tänkte kolla på en film, men just nu sitter jag och snackar med en killkompis på fejjan.
Jag längtar hem till mina vänner! Fast här har jag alltid folk runt om kring mej. Jag vet inte vad som är bäst. Tanken på att sitta själv hemma i lägenheten ger mej rysningar. Kanske skulle se till att få en kompis som inneboende? Det vore ju både bra för ekonomin och det sociala. :) Men då får man väl typ aldrig va själv. Den är lite seg oxå. Jag får nog tänka igenom detta lite. Jag ska börja ha egna hemmakvällar, till och med en fredagkväll! tror ni jag pallar de? Jag har försökt förut. då har jag fått panikattacker, Ringt runt vänner och sen hamnat på krogen. ;) Varför ska de va så svårt att vara med sej själv? Jo för det är då tankarna kommer. Jag gillar inte att sitta själv med tankarna. Men hur gör alla andra singlar en fredagkväll när de inte vill gå ut? Sitter de oxå hemma med panik och jobbiga tankar?
Jag vet vad jag måste göra. Min mamma tjatar på mej. Och jag vet att jag måste. Så till veckan när jag kommer hem så måste jag göra det. Ringa sjukvården. För att börja gå och prata med någon. Jag måste ta hand om det. Jag har haft de såhär så länge jag minns. När jag blivit singel så har jag alltid hittat någon annan att hänga med för att slippa vara ensam. Jag vill kunna känna att i kväll vill jag vara hemma själv när mina vänner går ut och festar. Ursch jag får rysningar och håret på armarna ställer sej upp, det går kalla kårar genom ryggraden när jag ser mej själv sitta där själv. Jag får nog skaffa mej ett heltidsjobb till. Så slipper jag känna att jag måste sitta ensam.
Fan va jag saknar mina vänner. Nej nu är tårarna påväg. Nu avslutar jag.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar