Är han på G?

Jag har funderat på om jag skulle skriva ett inlägg om detta. Eller om jag skulle skita i det. Lite rädd att jag ska känna mig stressad över att veta att andra vet att det kan va på G. Det kan komma mer frågor. Som jag inte vill ha. Men sen tänkte jag att det kan ju va roligt att kunna gå tillbaka och läsa i bloggen om hur graviditeten var. Så jag bestämde mig för att dela med mig. Har jag sagt A, får jag väl säga B. Vet ju att folk är nyfikna. :-) Jag har bett folk att inte fråga så mycket om hur det går. För det är jobbigt att bli påmind. Tiden går ju så sakta redan. Försöker fylla vardagen med andra saker för att dagen ska gå undan. 

I natt 23.30 började det göra ont. Sammandragningarna kom typ var 10:de minut och jag hade mensvärk och tryck bak i ryggen varje gång sammandragningen kom. Så jag antog att det va värkar. Jag låg stilla och kände efter. Tänkte det kanske va tillfälligt. Men icke, det fortsatte på samma sätt. Dessutom kände jag bebis massor. Han sparkade och rörde sig och tryckte neråt! Det ilade så mycket i fiffi så jag började nästan lipa. Och då låg jag ändå ner. Det kändes som om någon stack en kniv i fiffi och vred om. Fruktansvärt! Efter en timma orkade jag inte ligga kvar. Kunde ju ändå inte somna. Så jag gick upp och käkade lite för att jag tänkte att om det drar igång mer så måste jag ha lite energi. Hade ju inte sovit på 17 timmar. Och skulle förlossningen dra igång nu så skulle jag inte få sova på ett antal timmar till. Så lite mat behövde jag i alla fall. Jag tog fram förlossningsboken och läste om smärta. 

För att ta bort tankarna om värkarna. De fortsatte. Men de kändes mer när jag låg ner än när jag satt upp. Jag åt upp och läste klart och sen la jag mig igen. Måste försöka somna. Vid 2 väckte jag Fredrik och talade om vad som sker. Men bad honom sova vidare och så väcker jag honom om det blir värre. Det fortsatte, med blev dock inte värre. Jag lyckades somnade tillslut. Skönt! Jag har varit och tömt magen 4 gånger sen i gårkväll! Haha. Hoppas det är ett tecken på att kroppen gör sig redo. Fredrik vaknade vid 6 och frågade om han skulle stanna hemma med mig idag. Men jag sa att det är bättre han åker och jobbar så hör jag av mig om det blir värre. Han har ju inte så långt hem. Jag somnade om och vaknade 8.30. Då hade jag bara lite lätt mensvärk. Tog med mig Texas ut för att röra på mig lite. Och nu har jag ätit frukost. Bebis bökar för fullt, men jag har inge ont längre. Sammandragningarna är kvar. Och jag känner ett svagt litet tryck nere i magen varje gång sammandragningen kommer.

Antagligen så va det bara bebis som ville luras lite. Eller så är det på G, bara att han kör i omgångar. Skojade och sa att bebis flyttstädar nog nu! :-D Jag ska försöka aktivera mig med lite lugnare aktiviteter idag. Kanske drar det igång igen. Kanske inte. Men det är så sjukt att man längtar efter att det ska göra ont nu. Och det är så spännande att han kan vara här hos oss närsomhelst! ❤️ Älskade lilla bebis.