Så här gick det till när Lowe kom till världen.

Nu har jag fått min förlossningsjounal så jag tänkte jag kunde dela med mig av hur allt gick till. 

Allt började Torsdag 13 mars. Jag hade haft värkar under natten mellan onsdag och torsdag, men de avtog. Så torsdag passade jag på att umgås med Evelina och Mathilda. Ont i magen under dagen och jag fick springa på toaletten för att göra nummer 2 ett antal gånger. Vet att det kan vara ett bra tecken på att det är något på gång. Fredrik kom hem vid 16 och gjorde sig i ordning för att träffa vänner ute på middag. Jag ville vila för jag hade så ont i magen. Ovanlig känsla. Inget jag tidigare haft. Tänkte att detta kan inte va något mer förlossningen så jag tillät honom att åka. Jag la mig i ett bad och slappade lite. Sen gjorde jag mig 2 mackor och te och satte mig i soffan och kollade på tv. Efter en stund kom det en värk. Och en en till. Jag smsade Fredrik och skrev att värkarna börjat komma igen. Och helt plötsligt så känner jag hur det börjar läcka ur mig. Jag sätter dit handen och springer på toaletten. Går vattnet?! Det rinner ur mig hela vägen till toaletten. Jag vet hur fostervattnet ska lukta och vilken färg det har. Och det stämmer. Så jag ringer Fredrik som svarar: Har vattnet gått eller?! he he he.. JA! jag tror faktiskt de! Skrek jag! Panik! Han slängde sig i bilen och kom hem. Undertiden så ringer jag förlossningen och de ber mig komma in på en kontroll. Inga mer värkar hemma. Så jag tar det lugnt och packar ihop det sista och packar Texas saker. När fredrik kommer hem så drar vi och lämnar Texas hos svärmor och sen direkt till Östra sjukhuset som jag fått order om. i bilen hinner jag få 4 värkar på 20 minuter. Inga jätte onda. Men de känns.

Normalförlossningen: Väl inne på östra så får jag träffa en barnmorska som kopplar upp mig på CTG för att kolla bebis och värkarbetet. Där får jag ligga en halvtimma.

CTG

Lite värkar kommer men det är lugnt än. Bebis mår bra. Jag får sen gå på en gynundersökning. Där hon inte kan se att mitt vatten gått. Och jag är inte öppen någonting. Jag börjar helt plötsligt blöda. Hon vet inte om det är hon som skadat något eller om det är ifrån graviditeten jag blöder så jag får lägga mig med mätaren igen så en läkare får kolla på mig. Vi ligger i 2 timmar och väntar. Värkarna håller i. Till slut är det dags för undersökningen. Läkaren gjorde både vanligt och vaginalt ultraljud på mig. Allt såg bra ut men jag blöder än. Han ser även att jag har börjat öppna mig. 1,5 cm. Han ser också att mina fosterhinnor är hela. Så mitt vatten har inte gått. Utan de tror att det va slemmproppen som lösts upp och kom ut hemma. Eftersom jag blöder än så blir jag flyttad från normalförlossningen till specialförlossningen. 

Specialförlossningen: Här får jag träffa en ny barnmorska. Jag får byta om och eftersom jag blöder så måste Jag va kopplat till CTG så de ser att bebisen mår bra. Fredrik får en egen säng intill min så vi kan sova lite. Vi har datorn med oss och kollar på senaste avsnittet av mia på grötö. Sen lyckades jag somna. Va helt slut. Men vaknade till vid varje värk. Och sen kom e in och kollade till bebis för mätaren kopplades bort emellanåt då bebis va livlig och flyttade på sig. Var 6:de minut kom värkarna nu. Vid 7 bytte vi barnmorska. (passbyte) Vi blev tillfrågade om vi ville ha frukost. Jag fick tillåtelse att gå till bb och äta frukost. Sen var jag tvungen att traska tillbaka till rummet för att vara kopplad och äta min frukost där.

Jag får värmekuddar i svanken och på låren. Värkarna strålar ut i sidan på låren. Vid 7.50 är jag öppen 4 cm. Klockan 9.00 får jag lustgas 50/50. 

Himmelriket! 

Självklart skulle han också testa. Jag fick slita den ur handen på honom när värken kom. 

Vid 12.00 kopplas jag bort ifrån CTG och de ber mig gå runt lite för att få igång värkarna lite mer. Jag vill inte gå ifrån lustgasen så jag får en pilatesboll att sitta på. Jag sitter framför sängen och Fredrik sitter bakom mig och masserar. Värkarna kommer nu med 3 minuters intervaller och håller i i ca 75 sek. Långa värkar. Ibland kommer det dubbla. En går upp till 95 och går ner till 50 och sen vänder den och blir en ny värk så jag hinner inte få någon paus. Fruktansvärt. Men jag vill inte ha någon mer smärtlindring mer än lustgas. Så de höjer lustgasen till 60/40. 13:40 frågar jag om de inte kan ta hål på vattnet. Det går så långsamt. Så hon rådfrågar läkaren och de kommer överens om att de kommer göra det. Hon sticker hål och blir själv blöt på ena benet och måste gå och byta byxor. Haha! 14:15 har värkarna ökat och de höjer min lustgas till 70/30. Här är smärta så jobbig och jag hade inte sovit på 29 timmar. Jag va helt slut. Så jag ber om eda. 14.30 byts personalen ut. Jag får en elev med. 14:30 öppen 6 cm. Narkosläkaren är upptagen så de sätter en PCB på mig. Som gör så ont att jag tror jag ska dö. Och den hjälpte inte det minsta! 15:51 sätter de kombinerad ryggbedövning och det är här det går lite snett. Han prickar rakt i ryggmärgen så vätskan börjar läcka. Jag får i alla fall effekt och går ligga 30 minuter på varje sida. Här har jag väldigt svaga minnen ifrån. Jag vet att jag ligger och skakar konstant. Barnmorskan klappar på mig och ber mig slappna av. Men det är omöjligt. Jag skakar bara ännu mer. Barnmorskorna sitter och skriver journalen och jag känner att jag måste börja krysta. De kolla mig och jag är helt plötsligt öppen 10 cm. Dags att börja krysta. Jag ligger på sidan men får lägga mig på rygg när han är påväg ut. Här tror jag att jag ska dö. Jag skriker i masken och gråter. Jag har panik av kraften som kroppen själv ha genom att krysta ut bebis. Jag suger i min lustgas för fulla muggar och somnat till helt utmattad mellan krystvärkarna. De säger att de kan nu se huvudet därinne. Jag ser inte mätaren av hans hjärtljud så jag frågar om han mår bra. Det gör han. Jag frågar om de ser i fall han har något hår. Då skrattar de och säger att jag får nog krysta lite till. Och det gör att jag orkar lite till. Helt plötsligt är han lilla huvud påväg ut och de ber de Fredrik ringa på knappen för att tillkalla undersköterska. Jag får panik och tror att något är fel. Men nej det är dags att föda fram ett barn nu Jenny då behöver vi en till som dokumenterar tid och så. Jag tittar i fredriks ögon och tar ett nytt tag i hans hand. Sen kommer nästa krystvärk och poff så kommer hela han ut och helt plötsligt så har jag honom på magen! Jag fattar ingenting? 17:43 föddes vår lilla Lowe fram. 3810 gr tung och 51 cm lång. Är det en pojke? Säger jag. Det fick jag tydligen kolla efter själv. hehe! Han skrek till direkt så man funderade aldrig på om han levde eller inte. Lillen hade navelstängen löst runt halsen och hade en äkta knut på navelstängen som tydligen är väldigt ovanligt så de sa till oss att ta en bild. Här är allt väldigt suddigt. Det känns som det va en dröm. Lowe bajsar på mig så hela min mage är full i bajs. Men det va inget jag brydde mig om. Jag va så lycklig! Trodde jag skulle börja gråta. Men inte en tår. Jag fattade ju inget. Vart kom den där bebisen ifrån? De torkade av honom och jag klippte navelstängen. Sen va det ju kakan som skulle ut. Det kändes inte. Jag fick en liten bristning så de fick sy. Vågade inte ha Lowe på magen samtidigt ifall jag skulle göra något ryck så Fredrik fick ta av sig sin tröja och ha Lowe hos sig för första gången. Så fint! Ursch jag gråter när jag skriver detta för nu har det verkligen trillat ner! De tvättade honom eftersom han bajsat ner sig och då somnade han under kranen. :) De vägde och mätte honom och gjorde 10 testet. 9-10 fick han direkt. Avdrag för färg. Som typ alla bebisar får. 

Här upptäcker de att jag har en blödning på moderkakan. Så de misstänker att den börjat lossna på mig. Så där har vi anledningen till varför jag blödde. Hemska tanke om hela kakan hade lossnat för då kunde Lowe ha fått syrebrist därinne. :( 

Vi får Lowe till oss och jag får amma direkt. Han tar min bröst med en gång. Helt galet att de kan sugtekniken med en gång! Vi får brickan med mat och blommor och myser på rummet med Lowe som somnar i min säng. 

Jag får information påvägen ner till BB att pga att de satt ryggbedövningen fel så kan jag få huvudvärk då ryggmärgsvätskan runnit ut och det blivit brist på den. Så jag ska be om huvudvärkstablett. Jag får åka rullstol med Lowe i famnen. ♡

På rummet bäddar vi ner oss. Jag med Lowe intill mig. Han sover. De säger till oss att de sover första dygnet. Jag klarar inte att att somna alls. Jag ligger bara och stirrar på Lowe. 

Vem är han? Vad gör han här hos oss? Drömmer jag?

Vid 01 vaknar Lowe och vill inte sova alls. Så vi får gå runt med honom för att få honom att somna till slut. Jag sover ingenting. Jag har börjat få huvudvärk och hade en pöl under ryggen av ryggmärgsvätska. Det strålar i nacken och ut i axlar och rygg. Jag blir rädd så jag ringer på personal. Hon säger att det är ingen så får jag värktabletter. De hjälper ingenting. 

Lördag 15 mars: Huvudvärken är ännu värre. Jag har nålen kvar i ryggen och pumpen tejpad på magen. De fick inte ta ut den på 24 timmar. Jag ringer på klockan och ber om mer värktabletter och frågar vilken tid de ska ta nålen. Det känns inte bra att ha den kvar. De svarar vi 18 kommer de ta den. Fredrik får göra allt under dagen. Han byter blöjor och fixar med Lowe. Jag blir bara sämre. Vi ska få besök vid 13 och jag tvingar mig upp och följer med. Nu börjar jag även bli ljud och ljuskänslig. Jag börjar mår illa så jag orkar sitta med i 10 minuter. Lowe stannar med Fredrik och jag går upp och lägger mig. Fredrik kommer sen med Lowe och åker själv hem för att hämta käk och duscha. Köper med sig godis. Undertiden kommer mina barnmorskor som förlöste Lowe ner till mig och kollar till mig. De ser va dålig jag är och tillkallar läkare. Jag får träffa läkaren och han informerar mig om att jag varit med om en väldigt ovanlig komplikation och jag kommer förmodligen ha denna huvudvärken ett tag. Ett tag kan vara någon dag, i värsta fall veckor. Han sa att det fanns en behandling som kanske kunde hjälpa. Men då va jag va tvungen in på operation dagen efter. De sprutar då in mitt egna blod i ryggen på mig. Men han själv tyckte det va något man skulle undvika.

Jag blev livädd. De tog nålen på mig och sen skulle vi avvakta till morgondagen. Läkaren skulle ta en snack med narkosläkaren för man låter inte en nål sitta kvar. Utan den ska tas direkt efter förlossningen. De gick och jag kände att jag va tvungen att gå på toaletten. Fredrik hjälpte mig upp och skulle stötta mig till toaletten. Men helt plötsligt va smärtan borta! Va fan? lite spänningar i pannan med nacksmärtan va helt borta. Jag vågade inte tro att det va sant! Men jag tryckte på klockan och informerade dem om vad som skett. De vart väldigt glada och lättare!

Söndag 16 mars: Ingen huvudvärk alls! Vi fick ut och åt frukost. Jag mötte sköterskan som varit med när jag snackat med läkaren kvällen innan och hon blev chockad när hon såg att jag va uppe och gick, med dessutom Lowe i famnen! Jag förklarade hur det var och precis då kom läkaren och skulle kolla till mig. De vart förvånade men väldigt lättade att det gick över av sig själv. Vi packade ihop. Lowe blev vägd och hade gått ner 190 gr. Undersökning av barnläkaren och sen fick vi lov att åka hem. Hem och börja livet med vår älskade lilla Bebis. ♡

PS. Utan dig min älskade Fredrik så hade jag aldrig klarar av detta. Du masserade, strök, peppade och pussade på mig precis när jag behövde det. 

Bästa teamet ever. ♡