Oro som gick över till panik!

Efter den jobbiga natten så fick jag lite dumma tankar i huvudet. Tänk om bebis är död? Tänk om hjärtat slutat slå? Och så googlar man. Man hittar det hemska efter de hemska på google! Ursch! Jag skrev ett inlägg på en mammasida och fick tips om att ringa MVC och få en tid för att komma och lyssna på hjärtat. Så jag ringde. Här kommer man inte fram med en gång, utan man får lämna nummer så får man en tid de ringer upp. 2 timmar senare ringde en BM vid namn Johanna upp. Jag talade om som det var, att jag va orolig att det inte lever i min mage. Så jag fick en tid 45 minuter senare. Jag bor väldigt nära MVC. Den ligger bakom mitt hus. Så det är skönt.

När jag gick dit pumpade mitt hjärta som aldrig förr! Jätte orolig att det inte lever. Vad gör jag/vi då? Ingen bebis i mars? Hela vår framtid spricker! Och om det är dött så hur orolig tror ni inte man är vid nästa försök då? Ursch! Hemska tanke. Tårarna va när när jag öppnade dörren. Jag va ensam där så jag fick komma in med en gång. Samma tjej som ringde mej tog emot mej. Hon sa att det var vanligt att man känner såhär i denna perioden av graviditeten när man inte längre har några gravidbesvär och man inte hunnit känna av bebisen därinne. Hon la på lite gele på min mage och började leta. Hon hittade hjärtat med en gång! Åh så skönt att höra! Nu vet jag att allt är bra och jag inte behöver oroa mej mer. Nu kan jag vara lugn fram till rutinultraljudet.

Glädjetårar när jag lämnade mvc och ringde sen F och talade om att allt va bra. Spelade in ljudet när jag låg där och skickade det till familjen och Evelina! Så nu har jag ljudfiler på vår lilla bebis hjärtslag!