tisdag 22 oktober 2013

Vecka 21 (20+0)

Bebis:

Grattis! Du är nu halvvägs genom graviditeten. Det har gått 18 veckor sedan befruktningen och din bebis är nu 14-16 cm från huvud till stjärt och väger c:a 250 gram, ungefär som en stor chokladkaka.
Bebisens hud börjar nu bli tjockare och körtlar under huden börjar utsöndra ett vaxliknande ämne som kallas vernix. Detta ämne kommer att täcka din bebis hud och skydda den mot fostervattnet under resten av graviditeten. Lanugohåret på bebisens kropp hjälper till att fixera den skyddande vernixen. Huvudhår och tånaglar börjar växa på det här stadiet, liksom hår på överläppen och i ögonbryn.
Nu  är alla kroppsdelar färdigutvecklade och fostret ser ut som en mycket liten människa. Från och med nu handlar det främst om att växa och bli större. Fostret kan höra ditt blod pulsera och notera när din mage bubblar, när du nyser, sjunger och skrattar. Det lär sig tidigt att känna igen just din röst. När barnet väl föds kommer det att tycka om att ligga på din mage och lyssna till de trygga hjärtslag som det vant sig vid att höra under tiden i magen. Fostret börjar samla på sig fett som näringsreserv, men skulle fortfarande inte kunna överleva utanför din mage. 

Mamman:

Din midja har sannolikt vuxit och är inte lägre synlig. Livmodern har fortsatt växa upp i magen och kan nu kännas i höjd med navlen. Den växande bebisen och livmodern trycker din buk utåt och genom återstoden av graviditeten kommer den att fortsätta trycka på dina lungor, mage och njurar. Detta kan göra att du lättare blir andfådd, behöver kissa oftare och inte kan äta lika mycket, samt orsaka förstoppning.
Det ökade trycket kan också göra att din navel tryck ut och blir som en liten kula iställer för ett hål. Många får också bristningar i huden på magen då den töjs ut i snabb takt. Detta gäller också bukmuskularturen som dras isär och stäcks ut, och blir därmed något försvagad. Man brukar därför rekommendera gravida kvinnor att inte belasta bukmusklerna i onödan.

Jag och min bebis:
Vi mår bra! Jag känner mej som vanligt. Fick igår order om att äta järn så ni ska jag börja ta det. Jag ska även försöka äta järnrik föda, som tex blodpudding. Jag har energi till max! Och lever i min luckobubbla! Helt underbart! Känner mej kärare än någonsin och lyckan är obeskrivlig! 
Bebisen verkar oxå må bra! Han har genomgått besikning (ultraljud) utan anmärkning! Hans hjärta slog för fullt och det låg på 148. (Som en flicka?!) Han buffar mer och mer för varje dag. Och jag längtar till de riktiga sparkarna som jag bara känt av någon gång. I lördagsnatt kände jag de. Jag va ensam hemma och jag hade precis lagt mej. Texas låg i sin korg i vardagsrummet och F va påväg hem. Texas skäller när han hör någon utanför dörren så när F tog i dörrhandtaget så skällde han. Precis efter att Texas skällt så fick jag 2 sparkar rakt under naveln! Skit coolt! Han måste ha hört Texas och blivit skrämd! ❤️ Lilla plutten! Vaknade i morse att han levde rövade i magen. Inte det sämsta sättet att vakna direkt! Hihi 


Så här ser vår bebis ut nu! Denna bebisen föddes i vecka 21 och överlevde! ❤️ Snart är vecka 22 här och då har vår bebis stor chans att överleva om han bestämmer sej för att komma ut tidigare. Hoppas dock han ligger kvar tills efter vecka 35 iaf! ❤️

Inga kommentarer: