Tur jag har min vapendragare hos mig. I vått och torrt. ❤️
Finaste Texas.
Nu vill jag bara sova och vakna i morgon med själen full av kärlek. Vissa dagar är inte roliga. Och dagen har nog varit en av dem värsta under denna graviditeten. Tur att pluttens sparkar kan få mig att le. Vill bara ha honom på utsidan så jag kan krypa tätt intill honom och sniffa tills jag somnar. Den dagen han föds så kommer jag aldrig någonsin känna tomhet. För då vet jag att jag måste finnas där. För honom. Vår älskade plutt. Hur kan man längta efter någon man aldrig mött? ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar