Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3,2 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.
De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.
Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.
Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.
Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.
Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.
Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.
Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.
❥ Jag och min bebis:
Jag mår kanon! Så pigg och alert! Jag har inga bekymmer och börjar fundera på om jag inte skulle kunna gå gravid några månader till. Haha! Men det beror nog just på att det inte är så långt kvar till mål.
Han känns nu i hela magen! Man känner honom precis ovanför fiffi och upp till revbenen. Han har börjat krafsa i jumskarna på mig och han verkar ligga med ansiktet utåt för man känner hans händer/armbågar när han drar dem under naveln. Han sparkar fortfarande på samma ställe och rumpan trycks ut på andra sidan. Hickan kör han fortfarande med ungefär 2 gånger om dagen. Duktig bebis att öva! :-*
Sammandragningarna sitter inte längre i bara magen. Nu känns de runt hela ryggen. Det drar och stramar! Och om jag nyser så känns det precis som om jag ska kissa på mig! Men jag har klarat mig än! :-D Det spränger i bäckenet emellanåt och det kommer som små stötar neråt ibland som hugger till. Och mina fötter är ömma när jag vaknar på morgonen. Stela och lite svåra att gå på. Men det försvinner så fort jag gått några steg. Fingrarna är även svullna dem på morgonen. Får inte på mig förlovningsringen direkt. Men väntar jag en stund så går den på utan problem. (Sover aldrig med smycken.)
Urinvägsinfektion verkade jag inte ha i alla fall. Har inte fått något samtal av BM.
Jag sover rätt så bra på nätterna nu. Har en kudde mellan knäna för att inte få ont i höften. Dock så brukar den sida jag ligger på domna bort! Vänder mig väl för sällan om. Och dessutom väger jag ju lite mer nu. ;-)
Viktuppgången går uppåt på mig. +12 kg nu. Jag har stor sug på onyttigheter på kvällen! Riktigt jobbigt. Jag svävar mellan: "nu får det vara nog! Vill inte gå upp mer i vikt" OCH "va fan, det är ju bara någon vecka kvar! Skit i de! Ät va du vill!" Lite som att jag har en jävel och ängel på mina axlar. En vältränad jävel och en fet ängel! Haha! Men jag försöker att inte stoppar i mig onyttigheter som godis och bakelser varje dag i alla fall. Även om det är svårt att låta bli. ;-)
Magen sjönk förra veckan. Massor! Men nu verkar den vara uppe på samma plats igen. :-/ Jag är i alla fall sjukt imponerad va liten magen är mot vad jag trodde den skulle vara i vecka 39. Mina vänner förväntar sig en jätte stor Jenny när de träffar mig. Så de blir lite chockade. Även människor som jag inte känner som frågar hur långt jag har kvar, tror knappt på mig. Jag har aldrig velat bli stor som ett hus och önskade mig en liten mage. Så jag får väl vara nöjd. Jag kan avslöja att lite varför jag dragit mig för att skaffa barn tidigare har varit för att jag har varit en av de där korkade som tror att en graviditet "förstör" ens kropp. Ehh jag hade fel. Än har jag inte hittar något fel förutom att jag tror att mina tuttisar förmodligen kommer gå från just tuttisar till slappisar när matandet är klart. Men då har jag bestämt att fixa till dem. Svårare än så är det ju inte. Inga bristningar än heller. Och de lär nog inte komma nu. Om det nu inte är så att jag går över 2 veckor och bli jätte stor. Men det känns konstigt om det helt plötsligt skulle dyka upp när man har mindre än 2 veckor kvar till BF. Oj va ytligt det blev nu. Men jag skriver bara vad jag tänker och känner. Prio ett är att bebis är frisk! En och annan skavank är väl skit samma sålänge han är frisk! Vårt lilla hjärta! ❤️
De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.
Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.
Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.
Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.
❥ Mamman:
Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula.Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.
Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta.
Bebisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.
❥ Jag och min bebis:
Jag mår kanon! Så pigg och alert! Jag har inga bekymmer och börjar fundera på om jag inte skulle kunna gå gravid några månader till. Haha! Men det beror nog just på att det inte är så långt kvar till mål.
Han känns nu i hela magen! Man känner honom precis ovanför fiffi och upp till revbenen. Han har börjat krafsa i jumskarna på mig och han verkar ligga med ansiktet utåt för man känner hans händer/armbågar när han drar dem under naveln. Han sparkar fortfarande på samma ställe och rumpan trycks ut på andra sidan. Hickan kör han fortfarande med ungefär 2 gånger om dagen. Duktig bebis att öva! :-*
Sammandragningarna sitter inte längre i bara magen. Nu känns de runt hela ryggen. Det drar och stramar! Och om jag nyser så känns det precis som om jag ska kissa på mig! Men jag har klarat mig än! :-D Det spränger i bäckenet emellanåt och det kommer som små stötar neråt ibland som hugger till. Och mina fötter är ömma när jag vaknar på morgonen. Stela och lite svåra att gå på. Men det försvinner så fort jag gått några steg. Fingrarna är även svullna dem på morgonen. Får inte på mig förlovningsringen direkt. Men väntar jag en stund så går den på utan problem. (Sover aldrig med smycken.)
Urinvägsinfektion verkade jag inte ha i alla fall. Har inte fått något samtal av BM.
Jag sover rätt så bra på nätterna nu. Har en kudde mellan knäna för att inte få ont i höften. Dock så brukar den sida jag ligger på domna bort! Vänder mig väl för sällan om. Och dessutom väger jag ju lite mer nu. ;-)
Viktuppgången går uppåt på mig. +12 kg nu. Jag har stor sug på onyttigheter på kvällen! Riktigt jobbigt. Jag svävar mellan: "nu får det vara nog! Vill inte gå upp mer i vikt" OCH "va fan, det är ju bara någon vecka kvar! Skit i de! Ät va du vill!" Lite som att jag har en jävel och ängel på mina axlar. En vältränad jävel och en fet ängel! Haha! Men jag försöker att inte stoppar i mig onyttigheter som godis och bakelser varje dag i alla fall. Även om det är svårt att låta bli. ;-)
Magen sjönk förra veckan. Massor! Men nu verkar den vara uppe på samma plats igen. :-/ Jag är i alla fall sjukt imponerad va liten magen är mot vad jag trodde den skulle vara i vecka 39. Mina vänner förväntar sig en jätte stor Jenny när de träffar mig. Så de blir lite chockade. Även människor som jag inte känner som frågar hur långt jag har kvar, tror knappt på mig. Jag har aldrig velat bli stor som ett hus och önskade mig en liten mage. Så jag får väl vara nöjd. Jag kan avslöja att lite varför jag dragit mig för att skaffa barn tidigare har varit för att jag har varit en av de där korkade som tror att en graviditet "förstör" ens kropp. Ehh jag hade fel. Än har jag inte hittar något fel förutom att jag tror att mina tuttisar förmodligen kommer gå från just tuttisar till slappisar när matandet är klart. Men då har jag bestämt att fixa till dem. Svårare än så är det ju inte. Inga bristningar än heller. Och de lär nog inte komma nu. Om det nu inte är så att jag går över 2 veckor och bli jätte stor. Men det känns konstigt om det helt plötsligt skulle dyka upp när man har mindre än 2 veckor kvar till BF. Oj va ytligt det blev nu. Men jag skriver bara vad jag tänker och känner. Prio ett är att bebis är frisk! En och annan skavank är väl skit samma sålänge han är frisk! Vårt lilla hjärta! ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar