Vecka 32 (31+0)

❥ Bebisen:

Bebisen är nu omkring hela 42 cm från huvud till tå och väger omkring 1.8 kg. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en "surfaktant" som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.
Öronen är nästan helt färdigutvecklade, både de yttre och inre delarna, och bebisen kan höra din röst som den också kan känna igen efter förlossningen, tillsammans med andra vanliga ljud.

Bebisen bildar också underhudsfett och hudfärgen är mer rosa än röd vid det här laget (för "vita" bebisar). Naglarna är så långa att bebisen kan råka riva sig med dem innuti livmodern.

❥ Mamman:

Den övre delen av din livmoder är nu ungefär 11 cm ovanför navlen och din vikt har sannolikt ökat med mellan 9 och 12 kg. Viktökningen utgörs främst av moderkakan, blodvolym, livmoder, bröst, underhudsfett, vatten och fostervatten, förutom själva bebisen förstås.

Då ligament och muskler i korsryggen börjar mjukna och slappna av inför förlossningen så kan det hända att du börjar få ryggvärk. Det finns inte mycket man kan göra för att förhindra detta förutom att försöka göra det så bekvämt som möjligt för sig.
Det är också vanligt att få halsbränna under de sista veckorna eftersom livmodern inte lämnar mycket plats kvar för magen och dess innehåll som då kan pressas upp i matstrupen. Det kan hjälpa att äta mindre måltider fast oftare.

❥ Jag och min Bebis:

Uff! Nu börjar det bli lite bökigt! Magen har skjutit iväg som bara den under 2 veckor. Från vecka 30 tills nu, vecka 32! 

Jag sover rätt bra, men om jag vaknar på natten så är jag så sjukt pigg! Och väldigt svårt att somna om. 

Halsbrännan håller sig på samma nivå som innan, men kommer något tidigare nu än innan. Men gaviscon funkar väldigt bra. Och dämpar det. 

Sammandragningarna kommer mest hela tiden och har blivit mycket starkare. Och jag tycker att magen sitter mycket längre ner nu, eller så är det bara så att magen växt så mycket och det är därför den känns så långt ner? Men ibland känns det skönare att faktiskt "hålla upp" magen med båda händerna. Inge ryggont än heller. Men att klä på sig är bökigare. Speciellt skorna. 

Jag känner honom väldigt mycket nu. Han sparkar uppåt och kittlar nere i magen. Han har haft hicka lite mer nu också. Och det känner man att det kommer längst ner ifrån. Så han håller sig med huvudet nedåt. Jag känner ett tryck nedåt fortfarande, som att det är något tungt som ligger och trycker mot bäckenbotten. Förmodligen så kommer han ligga kvar så tills det är dags att komma ut. Kan ju hoppas! 

Jag känner mig inte trött på att vara gravid än i alla fall även om jag gärna nu skulle vilja ha tillbaka min gamla kropp och att plutten skulle vara ute och ligga här i sängen mellan oss och gosa istället för att ligga och sparka mig på revbenen. 

Järntabletterna äter jag än också. Vissa nätter så går det hur bra som helst, och någon natt har jag vaknat med såna fruktansvärda kramper i magen! Då har jag tänkt "fy fan är det såhär det känns med värkar? Då vill jag inte det här mer." Haha! Svårt att hantera de där kramperna i magen. Men vi alla vet ju vad järntabletter gör med de flestas magar. En kopp kaffe på morgon med kanel i brukar "lösa problemet för mig". 

Så vikten då. Ehh.. Det har sagt poff poff både på magen och vikten under denna vecka! Hela +9 kg står vågen på idag! Om det är julen som kommit lite i efterkälke eller om det är bebis som börjat med steroider, det vet Jag inte. Känner mig verkligen inte "tjockare" alls. Snarare så tycker jag att armar, ben, rumpa och min rygg sitt likadana ut sen i början. Det som jag lagt på mig är bröst, höfter och så magen då såklart. Jag kan erkänna att jag börjar få lite viktångest nu och tänker att jag aldrig kommer komma ner i vikten jag hade innan. Men det är bara att släppa och tänka att det inte är jag som växer. Jag har ju en liten i mig som växer så det knakar och allt vad han drar med sig. En graviditet väger med allt som tillkommer, i slutet ca: 13 kg. Så jag får väl helt enkelt skaka av mig den jobbiga känslan. 

Jag vaknar numera vrålhungrig på morgonen och inte går det att ligga och dra sig längre! Kroppen skriker: MAT! Direkt jag slagit upp ögonen. Äter nog inte så mycket mer, men det blir oftare och jag blir mätt väldigt snabbt av lite mat. 

Jag har ju nu gått hem ifrån jobbet. Jag kommer hoppa på graviditets penning från och med nu på fredag. Känns väldigt skönt. Jag ska tillägna mina dagar till att pyssla i hemmet och ta promenader med lilla vovven så gott det går, annars blir det promenader utan honom. (Såg att det ska bli kallare ute, minusgrader = hund bromsar och vill vända hemåt så fort han gjort sina behov.) Jag har även lovat F att ha middagen färdig till 18 varje dag. Haha! Vi får se hur det går. Men det vore mysigt att börja få lite rutiner här hemma nu, innan plutten är ute. 

Vi längtar efter bebisen oerhört mycket nu! Jag har börjat undra hur han ser ut och vilka drag han kommer ha från mig/F. Om han har mycket hår. Och så börjar man bli orolig för saker som kan hända nu i slutet. Att det ska gå illa under förlossningen och att det ska vara nått "fel" på honom. Men det är nog en vanlig känsla såhär när man börjar närma sig förlossningen. 

Om han kommer tidigare, på dagen, eller om han kommer senare? Ja ingen aning faktiskt. Jag själv är ju född för tidigt. Och F kom nog en dag över? Pratade med min mamma igår om tiden. Min mamma kom 1 månad för tidigt och vägde lika mycket som min bebis gör nu! Jag själv vägde prick 3 kg och mina 2 systrar har vägt runt 3,5 kg. F vägde 3,7 kg. Så jag hoppas vår lilla plutt väger som jag gjorde när jag kom ut. Men man kan spekulera i all oändlighet. Jag fick en sån rysning i går. F frågade vad som hände. Jag insåg bara att han kan ju faktiskt nu komma närsomhelst. Inom en snar framtid så har vi honom i vår famn. Det ska bli så härligt att ha honom utanför magen! Men när jag väl står där med honom i famnen och han hunnit bli 6 månader så kommer jag väl sakna att ha honom i magen istället. Men jag kan inte låta bli att längta efter ett ordentligt svettigt träningspass på gymmet, en skönt springtur i vårsolen eller en semesterresa med min gamla kropp. Men den tiden kommer, bara plutten är ute och min kropp ha läkt ihop efter förlossningen. ❤️